Muir Woods

 
Dagen innan flyget hem till Sverige (skulle gå) åkte vi ut till Muir Woods för att få uppleva och se de gigantiska Redwood träden. Det var helt galet fint överallt och jag kände mig som i en fantasivärld. Kunde inte hålla mig ifrån kameran mer än vad jag var tvungen, allt jag såg var fotomaterial.
 
 

När man måste säga hejdå

 
Nu har detta två år långa Kalifornialivet kommit till ett slut. Två helt underbara år som inte ens går att förklara hur mycket det gett mig. Att komma till ett land på andra sidan jorden, börja prata ett annat språk, flytta in med främlingar och börja studera på en ny skola har lärt mig, och förändrat mig helt otroligt mycket som person. Jag är inte samma person som när jag lämnade Sverige. De sidor som jag upptäckt i mig själv trodde jag inte fanns i mig, ens i närheten. Att gå från stabil och trygg (och rätt tråkig) till super känslosam, äventyrssökande och 100% mer öppen och ärlig är något som jag inte trodde var möjligt. De människor jag träffat och skapat vänskapsband med är så starka och har gjort denna resa till vad den har varit. 
Nu när den långa resan är slut så har det absolut jobbigaste varit att inse att jag inte kommer tillbaka till det här livet igen. Jag skapade ett liv för mig själv och nu tar det slut. Även om jag kommer tillbaka så kommer det inte vara samma sak. De människor som jag känner och älskar kommer inte vara kvar. Nyfikenhetskänslan kommer inte vara lika stark, Santa Barbara är mitt andra hem nu. Efter det första året gick Santa Barbara från att vara en lång semester till mitt nya hem.
Den senaste veckan har varit sorglig. Det har legat i luften, känslan av att det snart är slut. Att säga hejdå till alla vänner var bland det jobbigaste jag gjort. Att säga hejdå till min pojkvän var ännu jobbigare. Hela helgen spenderade jag med min familj och hans familj och allt kändes så bra. Vi kommer försöka hålla ihop trots långdistansen. Sommaren får avgöra vad som händer sen, inte bara mellan oss men också med mitt liv. Vart jag ska härnäst, vad jag ska göra. Det är läskigt men också spännande.
Min reslust är starkare än någonsin och hela världen är min drömdestination. Jag vill resa överallt och upptäcka alla olika kulturer och folk från alla länder.
 
Nu ska jag avsluta detta inlägg (snarare dagboksinlägg). Ett meddelande till alla er underbara i Sverige först: ni betyder fortfarande lika mycket för mig. Jag saknar er och kommer behöva er när jag kommer hem. Anledningen till att jag ändå känner att den här sommaren kommer bli bra är pågrund av er. Vänner, familj och släkt är något som alltid kommer finnas med mig no matter where I am. Kom ihåg det. Älskar er.
 
 

otursfågel

 
Idag var det meningen att jag och mina föräldrar skulle flyga tillbaka till Sverige. För er som känner mig så borde det inte komma som någon chock - mitt flyg blev inställt. Fick reda på det 10 minuter efter att mamma och pappa boardat sitt plan.. Jag har inte haft en enda felfri flygning när jag åkt själv så jag förväntade mig något sådant.
Fick iallafall en hotellnatt gratis och flyger nu istället 24 timmar senare, imorn kväll. Kunde varit värre!
 
Ett inlägg om de senaste dagarna och om alla avsked jag var tvungen att göra ska jag försöka skriva ihop imorgon på flygplatsen!