Annie

 

Nu har jag ännu en gång nått ett sånt här tillfälle i livet där man vet att allt kommer att förändras. I onsdags skålade jag och Kristin för att vårt examensarbete är presenterat, inskickat och klart vilket betyder att livet som student är så gott som över. Imorgon börjar jag min praktik som kommer pågå i 9 veckor vilket också är det absolut sista att avklara inom mitt program innan examen. Den insikten kom rätt så plötsligt, att jag nu börjar ett nytt kapitel i livet.

 

Livet som student (på universitetsnivå) är något som jag önskar att alla ska få uppleva, det utvecklar en själv på så många olika plan som annars hade varit svåra att upptäcka. 

Med två år av college i USA och tre år på Jönköping University (varav 5 månder i Singapore) så känner jag ändå att det är dags för något nytt nu. Jag har fått leva livet till fullo på alla sätt och vis under de senaste 5 åren och jag kan inte annat än vara tacksam för den tiden. Att nu ta nästa steg i karriären, att börja jobba, känns nervöst men också extremt kul. Jag är taggad på att faktiskt få utöva det jag blivit upplärd till och velat göra under större delen av mitt liv. 

 

Det känns tråkigt att veta att det som varit de bästa åren i mitt liv numera är mestadels minnen. Samtidigt så hoppas och tror jag att de kommande åren ska bli precis lika minnesvärda. Jag känner stark nostalgi till tiden som varit, men också nyfikenhet och spänning inför framtiden.

 

-------

 

 

I'm once again at one of those places in life where you know everything is about to change. This Wednesday me and Kristin cheered to our thesis being presented, submitted, and done. This also means that my life as a student has come to an end. Tomorrow I'm starting my internship which will last for 9 weeks and be the last part of my program before graduating. That particular knowledge, that I'm starting a new chapter of my life, came very suddenly.

 

Life as a student (at university level) is something I wish everyone would experience since the things you learn and experience about yourself during that time is something I think is hard to otherwise find out.

With two years spent at college in USA, and three years at Jönköping University ( including 5 months in Singapore) I feel that I'm ready to do something else now. I've had the chance to life my life to it's fullest and I can't be anyhting but grateful for those years. To take the next step in the career now, to start working, feels a bit nervous but also really exciting. I'm looking forward to actually pursure what I've been taught and what I've been wanting to do for the most part of my life.

 

I feel sad when I think of the fact that the best years of my life will be mostly memories soon. At the same time I hope and believe that the coming years will be just as memorable. I feel strong nostalgia to the time that has been, but I also feel curious and excited about the future.